mama say stay strong, don't cry

vilken skitdag det var igår, och det var väl inte den första eller den sista heller. Känns som att jag har världens jävla oflyt hela tiden. Det borde vara min tur snart.. Ibland kan det svänga för fort för att jag ska förstå eller ta det bra. Istället briser det för mig. Känner mig allmänt less på allt och den här staden, tänker åka härifrån så fort som möjligt.

Något som är bra iallafall är att träningen gick super imorse, så det känns bra inför tävlingen som är i helgen. Det börjar redan imorgon och då blir det först 110 cm och därefter ska vi debutera 120 cm. Kan ju alltid hoppas att det dyker upp något bra innan jag kommer få ett damp utbrott.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0