Det är så himla skönt att gå upp tidigt och få saker och ting gjorda. Då har man liksom hela dagen på sig sen och göra annat, att man inte tänkt på det här tidigare. Eller själva uppstigningen är i och för sig inte speciellt rolig, men när man väl kommit upp så är livet bra, nästan mer än bra. Fick lite brådis imorse, och när jag skulle springa ut till bilen så drog jag på världens vurpa. Men då minsann vaknade jag till liv helt och hållet iallafall, fick en liten adrenalinkick skulle jag tippa på. Är ju så sjukt halt ute så skulle behöva dobbar under mina skor. Jag som har klarat mig utan att trilla en enda gång detta år (eller den här vintern) och självklart snubblar jag på mållinjen och halkar sista dagen på år 2010, så nära att klara mig hela året ut.. nära skjuter ingen hare.

Tog mig ut till valbo och red två hästar, gick suuuperduperbra! mina små sötisar :) Åkte därefter ut till Hille och red ut på corsikanen som förövrigt är lite småttgalen nu för tiden, i och för sig inte så konstigt kanske med tanke på att hon har vilat. Men vi hade så mysigt, så som bara vi kan liksom. Känns som att det var 100 år sedan jag tävlade sist, vilket får mig att längta ännu mer till tävlingarna som drar igång snart. Hoppas bara att vi hinner bli startklara och fit for fight igen för iår ska det bli vårat år :)

nu väntar jag på snigeln som ska komma och hämta mig, men det blixtrar ju inte där eller. Det vet jag ju sedan tidigare erfarenheter, men som alltid var jag klar den tid som var utsatt. Börjar bli drygt att vara punktlig när det bara är jag som är det i min omgivning. Nä men jag får väl sitta här i min ensamhet och vänta då. hehe