Ja, vad ska jag säga. Finner egentligen inga ord, det är helt tomt. Har så mycket inom mig nu men det går inte att formulera på något vis hur mycket jag än försöker. Borde aldrig haft förhoppningar för då hade jag sluppit besvikelsen som alltid kommer i efterhand. Var dum nog och trodde väl mer än så, vilket var så fel eftersom allt är helt bortkastat. Just like a hurt lost and blinded fool.

Nu ska jag se Remember me och dö lite, hejdå