Det är sjukt hur allt kan ändras så snabbt, både till negativt och till positivt. Så fort något går emot mig blir jag verkligen less och då känns det verkligen som att allt är åt helvete. Vill typ gräva ner mig och sen skrika allt jag har eller bara slå det hårdaste på någon. Känner mig så nedstämd även fast jag egentligen inte har någon anledning till att vara det. Har ingen aning om hur jag ska kunna få bort det heller för det blir bara en dålig vana som kommer tillbaka hela tiden. När allt är bra så går man bara och oroar sig och väntar på att man ska falla tillbaka där man inte vill vara. Den där känslan som vägrar försvinna, och den där oron som vägrar ge med sig. Då är det lätt att dra upp gamla sår som redan är läkta vilket gör det hela ännu värre helt plötsligt och då är man på botten igen. Det får mig att vilja ge upp precis allt.

Så jag och sandra har nu slagit våra deppiga huvuden ihop och kommit på en plan. Hon kommer förmodlingen hit om någon helg och då blir det fiesta, sedan byter vi så att jag åker till henne och där blir det förmodlingen samma visa. Och för att ha något att se framemot så har vi planerat utomlandsresa i sommar, så upp med hakan nu.
Det kan ju faktiskt bli bra ändå.