Har suttit och kollat igenom gamla videoband från ponnytiden och min finaste Lucky Guess ♥ Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag tycker om honom, och hur mycket han betyder för mig. Det är helt sjukt att en häst kan ta sån stor plats i hjärtat, kan knappt förstå det själv. Jag har utvecklats och lärt mig så sjukt mycket på den lilla prinsen, helt ofattbart. Får sån ångest av att kolla på banden och alla bilder, vill bara spola tillbaka tiden och göra om allt igen. Men allt är liksom slut. Jag vill kunna rätta till dedär felen som jag kan se nu i efterhand, och bara få göra om och göra rätt. Jag vill bara få njuta igen av att få ha världens finaste ponny i hela världen.

Tills hjärtat slutar slå.