Ja, i ridhuset har jag tillbringat någon timme nu på dagen med Caesar. Det gick över förväntan med tanke på att han vilat lite till och från nu när jag varit sjuk. Ibland kan jag tycka att det är grymt jobbigt att ha häst, men när man väl är ombytt och är i stallet slår tanken till raka motsatsen. Det är så himla mysigt att tillbringa lite freetime i stallet och pussa på hästarna. Visst är man jäkligt fast när man har häst, man kan inte riktigt göra vad man vill eller resa iväg hur som helst. Men samtidigt kompenseras det upp på alla plan:) det är bara värt det. sen har man så mycket kompisar genom ridningen också, skulle bli så tomt om man la ner sin sport. Har tänkt många gånger att jag inte ska fortsätta, speciellt när jag hade två skadade hästar. Då var jag så sjukt less och det kändes som att det fanns en mening med att jag inte skulle fortsätta. Bestämde mig till slut, tredje gången gillt blev det. Och jag hoppas inte jag behöver gå igenom allt det där en gång till. När fighter och corsa var skadade blev man så taggad och saknar allt som har med tävling och träning att göra, så det går liksom inte bara att lägga av. Jag verkar inte kunna det iallafall:)